LivetSomTeaterapa

Det är alltid lika svårt när jag traditionsenligt ska sätta mig och skriva en årskrönika över det gågna året. Dels hur jag ska formulera mig och dels hur jag ska kunna sammanfatta ett så otroligt händelserikt år på några rader. Därför är risken att det som vanligt blir många rader. Och svamligt. Men va fan, något ska det väl bli av det i alla fall. 

 

I förra krönikan skrev jag att 2021 var mitt bästa år någonsin. Men kanske att 2022 ändå är där och bråkar om förstaplatsen. Jag har verkligen jobbat med mig själv, i alla fall den senare halvan, och äntligen börjat hitta hem. Börjat kunna landa. Det krävdes att byta land och ta paus från jobb, men vilka fantastiska upplevelser jag har fått vara med om i år. Livet har ibland varit oförskämt lyxigt. Som det verkar bli när man lever med otroliga Josefine. Här kommer en del punkter från året som varit: 

 

- Jag har äntligen fått bocka av punkten "Se Melodifestivalsfinalen live" från min bucketlist. Josefine och jag hade en riktigt mysig helg i Stockholm i mars då vi samlade på oss massor med gratis godis. Härligt minne för en smålänning! 

 

- Jag har fått sjunga karaoke en sen natt i Göteborg med två av mina absolut bästa kompisar. Ett minne som landar nära hjärtat nu när året är stängt. 

 

- Josefine och jag tog danslektioner hos Ann Wilson och vi har lärt oss lite grunder i samba, salsa, jive, cha-cha och rumba. Just salsan har vi ju faktiskt fått nytta av här i Spanien där vi även lärt oss lite grunder i bachata. Jag vill helt klart dansa mer i 2023! 

 

- Det var H22 i Helsingborg. En jättestor stadsmässa där vi hängde var och varannan kväll under juni. Framför allt så åt vi mycket mat och tog del av flera konserter. 

 

- På tal om konserter så har det verkligen upplevts många i år! Några av de med bl.a. Molly Sandén, Ed Sheeran, Harry Styles, Ana Diaz, Estraden, Sarah Klang, Promoe, Anders Bagge (tyvärr), Miss Li, Magnus Uggla, Petter...etc. Majoriteten av dem upplevdes med min begåvade och ursnygga syster Tyra (hon blir besviken om jag inte skriver det). 

 

- Josefine tog examen vilket vi firade med överraskningsmiddag och ett besök på Tareq Taylors restaurang. 

 

- Farfar, Tyra och jag var på målarkurs på Österlen och det finaste jag kom hem med var mitt kladdpapper. Akvarellmålning är alldeles för svårt för mig. 

 

- När året började jobbade jag som Human Remote Sales Leader på IKEA. En roll som jag i efterhand inser inte passade mig särskilt väl och där jag hade många motgångar i form av otydliga förväntningar och mycket press från olika håll. Inte minst från mig själv. När det projektet var slut fick jag frågan om att gå in och leda min gamla avdelning några månader innan jag skulle börja plugga. Jag är så glad och tacksam att jag hoppade på det! Fick känna riktigt fin gemenskap igen och arbeta med några fantastiska Team Leaders och specialister. Den enda nackdelen var att jobbet bara var 40h/v. Jag hade lätt kunnat göra det dubbla! (Och gjorde kanske vissa veckor). Filmen vi spelade in för att boosta försäljningen under sommaren är ett riktigt roligt minne. Den röda trikån i alldeles för liten storlek som jag hade på mig är ett mindre roligt minne. 

 

- På tal om jobb så fick jag ju äran att leda fler live shoppings på ikea.se. Helt klart den mest energigivande arbetsuppgiften jag har haft! 

 

- Farmor och farfar fyllde 70 år (var och en, inte tillsammans...) och drog med hela släkten till Marielyst långt ner i Danmark. Där blev det öl och fläskesvålar för hela slanten. Fast jag åt nog upp allt själv. 

 

- Vi har fått tillskott i kompisskaran! Både av nya vänner och av vänners barn. Max och Isabell har levererat min favoritperson Ted, Annie och Filip har skapat gullungen Astrid och Jossans syster Emma med sin Ola har kläckt den goa och fina lilla Lii. 

 

- En annan ny kompis har blivit det lilla ryggskott jag drog på mig i februari och fortfarande inte är kvitt med. Vi har spenderat mycket tid ihop <3 

 

- Vi hann med mycket under semestern, men ett av de bästa minnena var när vi bokade vår första lediga vecka på Orust. Byn vi bodde i var i princip helt död, vilket först var lite tråkigt. Men efter några dagar av häng på varma klippor och salta manetbad så kom vi ner i varv och njöt riktigt mycket. 

 

- Två av årets tråkigaste händelser var att vi behövt säga hejdå både till Josefines hund och farmor, Bosse och Ruth. Tänk att det mest naturliga i livet kan vara så jobbigt. 

 

- I augusti drog min kompanjon Svin-Ingela och jag på podd- och skrivarlya i Skåne. Vi vet fortfarande inte riktigt vart vi var, någonstans utanför Landskrona, men skit samma. Vi poddade och skrev, både revytexter och noveller (mina två noveller ligger här på bloggen för den som har för mycket tid). Det som är tråkigt med 2022 är att det blev alldeles för lite poddande. Det vill jag ta igen snarast möjligt! 2022 fyllde faktiskt Blandfärs 5 år. Tänk att vi lyckats plåga folk så länge. Och att folk fortfarande lyssnar! Otroligt.  

 

- På tal om Ingela så har hon också levererat årets bästa julklapp. Kanske årtiondes bästa julklapp. I hur många år som helst har jag önskat mig en uppstoppad rovfågel, som jag kan ha sittandes på en vägg och skrämma folk där hemma. OCH NU FICK JAG EN! Hon fick helt magiskt tag på en sparvhök!! Så nu blir det förhandling i 2023. Om det blir som jag vill kommer den att sättas upp i sovrummet, hallen, toaletten eller vardagsrummet. Om det blir som Josefine vill kommer den att sättas upp i garaget. Men då krävs det ju att vi har ett garage med, så än så länge skulle jag vilja påstå att jag leder. 

 

- Sen såklart blev det mycket flyttpackning då vi i början av september tog vårt pick och pack och lämnade landet för att uppfylla min dröm, att bo i Spanien. 

 

För en av mina livs största upplevelser hittills har ju helt klart varit att vi flyttade hit. Det är ett äventyr jag hade kunnat skriva en hel roman om, men då jag blivit krönikör för sydkusten.es låter jag mina texter där bli som en typ av dagbok. Trots att hösten var full av känslor i blandad kompott så är jag ofantligt tacksam över att vi gör det här. Jag har fått lära mig spanska (un poco...), upptäcka massor med häftiga platser och testa otroligt mycket mat och dricka. Och framför allt så har jag fått landa lite mer. Inte stressa lika mycket. Tro det eller ej, men det har faktiskt gjort gott. Dessutom är det så sjukt nyttigt att uppleva och leva i en annan kultur. Min hjärna stimuleras varje dag av nya intryck och det är verkligen häftigt att känna hur man utvecklas! 

 

Dags att utvärdera de nyårsvisioner jag hade när vi gick in i 2022: 

Japp. Jag vill faktiskt sätta check på den. Visst blir jag fortfarande stressad och ibland vansinnig när jag råkar bränna en köttbulle. Men balansen blir bättre och bättre, och om jag fortsätter på samma bana kanske det till och med kan bli bra under kommande år. Här har jag också stor hjälp av Josefine som både stöttar och utmanar mig, vilket jag uppskattar något enormt. 

 

Alltså... på väg kanske? Ryggskottet som jag dragits med har satt käppar i hjulet ibland. Precis som min lathet. Jag behöver öva upp min rörlighet, och det kan jag faktiskt börja med oavsett om jag har lite ont i ryggen. Det gör ju det hela faktiskt ännu viktigare. Jag vill träna! Jag längtar efter att få springa en mil igen! Men jag är inte där just nu. Maten är jag förhållandevis ganska duktig med. Så jag kommer att behålla den här visionen under 2023. 

 

För nu står vi då inför ett nytt år. Ett år som jag har stora planer för. Bland annat drömmer jag om att köpa ett hus. För som planen är nu så kommer Josefine och jag tillbaka till Sverige igen till sommaren och då vill jag spendera varenda ledig minut med att gå på visning. Men med tanke på läget i världen kan jag inte se bara till mitt liv. Under 2022 har jag fått ganska mycket katastroftankar, och det är något som jag måste hantera framöver. Men det är också svårt att hantera tankarna när de ibland är väldigt rimliga. Klimatet mår inte bra. Diktatorer är dumma i huvudet och vill bara ha mer makt. Sveriges politik går åt ett håll jag inte alls sympatiserar med. Så att sätta nyårsvisioner för kommande år känns svårt. Jag kommer att formulera de så här, och så får vi se hur utfallet blir (för att komma ifrån saker jag "ska" göra blir det nu en ny take på det): 

 

 

 

 

Som sagt, 2022 landar på ett personligt plan som ett av de bästa åren någonsin. Jag är fortsatt lycklig. Och nog fan ska jag se till att vara det även om ett år. Mindset! 

2022, tack för din tid.  

2023, I got big plans for you. Let's go! 

 

/Felix