LivetSomTeaterapa

Nu under våren har jag gått/går (det är två gånger kvar) en ledarskapsutbildning inom IKEA som kallas Aspiranten. Inom vår organisation är den väldigt omtalad och många som har gått den har höjt den till skyarna totalt. 

Jag har inte varit helt såld hittills. Det som har varit har självklart varit fruktansvärt lärorikt och jag har verkligen kunnat bygga upp mig själv som ledare med alla verktyg jag har fått, men SÅ bra som alla har sagt har det kanske inte varit. (Med det menar jag inte jättemegadunderbra utan bara jättebra). Gruppen jag är i är dessutom väldigt stor, 23 personer, vilket gör att vi egentligen är lite för många. 

Men trots det, har mina kollegor öppnat upp sig från dag 1 och varit helt förstående i att vi alla är där för att utvecklas (jag bör tillägga att de flesta av oss inte kände varandra alls innan). Vi har bland annat gått igenom coachning, feedback, förändringsprocesser, värderingar och flera sådana tunga ämnen. Vi har verkligen utvecklat varandra. Men ändå tror jag att vi överträffade allt idag. 

För idag fick vi en uppgift som innebar att vi skulle feedbacka en person i gruppen som satt med ryggen emot. Alla skulle få vara den "utsatta" personen och det skulle ske i helgrupp. Vi skulle alltså säga vad vi tyckte om den här personen, både positivt och potentialer, inför alla andra. Detta skulle ske utifrån ett personlighetstest vi alla gjort. Jag blev dönervös. 

Jag, som tack vare testet insett att jag faktiskt är ganska introvert, förstod inte alls hur det här skulle gå till. Men där sitter alla, och bara feedbackar varandra som om det vore världens enklaste sak. Och det enda personen får göra är att ta emot det. Sån fruktansvärt häftig känsla! Och då ska vi inte tala om all feedback jag fick, vilken egoboost! Det var precis bekräftelse på mina starka sidor och de sidor jag måste jobba mer med. 

Så nu har jag ett helt annat lugn i kroppen än innan den här dagen. Jag vet precis vad som ska bli nästa steg för mig att jobba med och vilka sidor jag ska framhäva ännu mer. Och det tror och hoppas jag att de flesta av mina andra kollegor också känner. 

Det var verkligen en mäktig upplevelse idag. Tänk att lille jag skulle få vara med om det. Och jag som inte ens skulle jobba på IKEA... Tur man kan ändra sig!

/Felix