LivetSomTeaterapa

Nu sitter jag här igen och ska skriva en liten årskrönika. Det har inte blivit så mycket bloggande senaste tiden, as usual. Men en årskrönika är något jag prioriterar då det får mig att reflektera över det gångna året, vad som har hänt, vad som borde hänt men inte hänt och vilka lärdomar jag har fått. 

2016 skulle kunna sammanfattas med ordet piedestal. Eller ödmjukhet. Eller balans. Eller hotell. Det är några saker som har präglat detta året i alla fall. 

Men vi tar det från början…

Januari: 

Jag inledde året på scen skulle man kunna säg. På trettondagsafton hade vi premiär för Älmhultsrevyn 2016, Full Speta. Tänk om vi hade vetat då vilka recensioner det skulle bli och att vi skulle sälja slut även en extraföreställning. Och om jag hade vetat då vilka fantastiskt underbara vänner jag hade fått med denna produktionen. Det var i stort sett revyn som präglade januari. Trots att det var en väldigt rolig produktion bestämde jag mig (som varje år) att jag nu skulle ta en paus på ett par år, för som alltid så är denna typen av produktioner slitiga.  

Februari: 

Haha, i min kalender har jag skrivit på den 1 februari ”Det nya livet startar”. Men lite så var det faktiskt. På jobbet började jag som ledarpotential och fick en större inblick i hur det är att arbeta som ledare på IKEA. Jag var också och kollade på en lägenhet som jag bestämde mig för att hyra. Dessutom hade jag en mysig helg i Malmö med farmor och farfar då vi bodde på hotell (första gången i år) och tittade på musikalen Sällskapsresan. Enligt min kalender har jag också skrivit ”träna”, men det är ju ytterst tveksamt om jag faktiskt gjorde det. 

Mars: 

I mars började jag ledarskapsutbildningen Aspiranten och fick där massor av verktyg och lärde känna många nya människor. Jag var i Köpenhamn med familjen och firade mamma som fyllde år. Vi bodde på hotell (andra gången i år) och åt gott. Sedan var jag även i Stockholm med Ingela och bodde på hotell (tredje gången) och tittade på den grymma musikalen Förklädet. Enligt min kalender så började jag också ha en socialt liv igen efter vintern och tränade (nåja..). 

Den stundande flytten förbereddes och det blev många besök på IKEA. Jag plågade även mig själv genom att ”springa” Tough Viking. Hade hoppats på att vara stoltare än vad jag är för att ha tagit mig runt det, men jag står kvar vid min åsikt att i princip vem som helst kan klara det, på högre eller lägre nivå. Men det är väl ändå bra att ha det gjort. 

Maj: 

Den 1 maj gick flytten hemifrån och det var väl egentligen det största omställningen detta året. Jag var inte tillräckligt förberedd mentalt på hur det skulle bli, och därför tog det lång tid innan jag vande mig. Det tar ju ett tag innan man bor in sig och i början är det tomt och ensamt. Men så småningom började det kännas bättre. 

Tack vare Aspiranten fick jag också komma hem till Ingvar. Tyvärr kunde vi inte träffa honom men vi fick ju höra hans fotsteg i alla fall och dygnet där var både otroligt nyttigt och roligt och är ett minne jag kommer bära med mig länge! Men, det bästa under maj var ju ändå när jag, Lisa och Malin åkte upp till Stockholm och gick på Eurovision Song Contest-finalen. Vi bodde på hotell (nja, typ, men vi kan ju säg det) och hade en helg som kan ha varit den bästa i år. Så otroligt häftigt att få uppleva cirkusen på plats! En dröm som slog in!

Juni: 

I juni var det en sommarfest på jobbet som jag var med och arrangerade som tog mycket tanketid. Men också examen med Aspiranten och ett spontanbesök på Sweden Rock tillsammans med Malin. Jag skrattar fortfarande åt minnen från den dagen! Sedan var det även lite midsommar, lite roadtrips, lite after works och sen gick jag på semester. Fick även frågan om ännu en Älmhultsrevy vilket krävde några veckors betänketid. Men när jag fick reda på att det skulle bli samma ensemble som förra året så kunde jag inte låta bli att tacka ja (det där med en paus höll alltså inte så länge...).

Semester och allt vad det innebär. Alltså regn, avkoppling, umgänge och havsluft. Spenderade bl.a. en helg i Köpenhamn och bodde på hotell (femte gången…)

Tillbaka på jobbet och kände att det hade stannat upp lite. Nu var jag redo för nästa steg mot ledarskapet, men rollen ville inte komma direkt. Istället fick jag, tillsammans med härliga kollegor och dåvarande chefer, se till att jag hade uppgifter att göra ändå. Spenderade en helg på Ronneby Brunn och bodde ju då på…ja, ni vet… (sjätte gången). 

 

September: 

Kickade igång ännu en Älmhultsrevy med en kick-off och bodde på en herrgård (ett hotell ja, så sjunde gången…). Var även på intervju för en gruppchefstjänst på leveransavdelningen och efter en oändlig väntan (kändes det som), fick jag reda på att den nya utmaningen var närmare än jag trodde. För…

Oktober: 

…den tredje oktober började jag den nya tjänsten. Revyarbetet påbörjades också på riktigt och den mesta tiden gick åt till att starta igång dessa nya utmaningar. Fick även reda på att jag inte skulle få bo kvar i lägenheten (andrahandskontrakt…) och fick då börja leta efter en ny. Hittade en ny, stor, fräsch trea och bestämde mig för att chansa på den. 

Jobb och rep och rep och jobb. Och en liten tripp till Falköping där jag hamnade i en källare och drack punsch i en loge. 

December: 

Fyllde 21 år och fick en gungstol (helt normalt), rep, jobb, tittade på Jonas Gardell med Ingela och skrattade så jag grät, packning, flyttning, fira jul och nyår och sen var det slut. 

 

Och nu sitter jag här som sagt… I en stor, fin lägenhet, med en tjänst jag trivs otroligt bra med, arbetar för att skapa ännu en succérevy, har fått många nya vänner under året och lärt mig att stå på mig själv.  

Året har bestått av mycket nöjen, och drömmar som slagits in. Jag har utvecklat mig själv och insett att jag är ganska ödmjuk utan att sätta mig på en piedestal. Jag har jobbat och jobbar fortfarande med balans, att inget ska ta över för mycket. För som tidigare år har jag kört på ganska snabbt och har förstått att jag behöver andrum ibland. Men jag har också blivit bättre på att uppskatta saker. Jag kan uppenbarligen inte ta allt för givet, och även om jag vetat det innan så har jag lärt mig det en gång till.

När jag nu i veckan bytte kalender till en för 2017 fanns där ett ordspråk som jag kommer ta med mig in i det nya året: "Det är inte vad som händer dig, utan hur du reagerar på det, som har betydelse." Det tyckte jag lät vettigt.

Det är knappt att jag insett att 2016 är slut, men jag vill flyta med och ge 2017 en chans. I år ska jag försöka prioritera det sociala mer, för det är ju faktiskt det som spelar störst roll. 

Med det vill jag säga till 2016: Tack för din tid och dina utmaningar. 

Och till 2017: Visa vad du går för! Men ta det gärna lite lugnt.

Tack och tioflöjt!

/Felix