LivetSomTeaterapa

Det är verkligen med blandade känslor. För jag är ju inte klar. Det finns ju så mycket mer jag ville göra under året! Ändå är det nog mitt bästa år någonsin. Och därför känns det extra viktigt att summera just det här året. Det blir min elfte årskrönika på den här stackars bloggen. 

 

Jag börjar med årets största händelse: Jag blev kär, lycklig och sambo. 

     Jag flyttade till Helsingborg i slutet av 2020 och det var tydligen här hon fanns. Efter ett halvår som mest bestått av kontorsjobb i köket och mysiga onsdagsmiddagar med vänner kom Falkenbergstjejen in i mitt liv och sen blev inget sig likt. Från det att jag såg hennes ögon glittra första gången visste jag att det var hon och jag. Nu visste ju inte hon det så tidigt...men jag fick rätt :) 

     Vi har hunnit med massor, och tack vare henne har jag fått träffa nya vänner och familjemedlemmar. Vi har cyklat på Ven, varit på flera vinprovningar, glampat, besökt Lissabon, provat nya restauranger, lagat massor med mat, semestrat ihop, haft vardag ihop, ja allt sånt man gör när man är nykär. Och helt plötsligt blev vi sambos också. Ja, det har gått snabbt. Men va fan, vi älskar varandra. Lite mer för varje dag som går. Och än så länge har allting varit lekande lätt. 

 

Men en sak har vi nog båda lärt oss under den här tiden, och det är att vi har alldeles för lite tid. Året har också varit väldigt stressigt bitvis. Att lägga ihop två kalendrar låter enklare på pappret än i verkligheten. Det är två familjer och dubbla uppsättningar vänner vi vill hinna träffa, samtidigt som det är jobb, skola, revy, städfilmande, lägenhetsuthyrande, träning etc etc. Vi tycker också om att ha mycket att göra, men måste bli lite bättre på att prioritera. För att gå runt och ha dåligt samvete för att jag inte hinner träffa alla jag vill träffa känns faktiskt jobbigt.

     För min del har också jobbet varit utmanande. I februari klev jag in i rollen som Human Remote Sales Leader på IKEA Sverige (fråga mig inte vad det innebär, jag har knappt lyckats lista ut det själv). En riktigt rolig och spännande roll som jag verkligen trivs med. Men det innebär mycket att bryta ny mark. Och det är inte alltid helt lätt. Framför allt inte i en pandemi när det är svårt att skapa och bygga relationer via Teams. Så jag har lärt mig mycket om mig själv och mitt ledarskap. Det här är en roll som avslutas under 2022 och jag ser verkligen fram emot att få driva mina projekt i hamn. Vad jag gör sen? Det får vi se. 

 

Det har faktiskt blivit lite kreativt arbete också. I höstas spelade vi klart den bydgegårdsturnerande revyn Ut i Bygda i Kronoberg. Vi började arbeta med revyn 2019, och den har kantats av en del utmaningar (typ pandemi och sånt). Jag var taggad på att få spela klart den, och det var kul att få komma upp på scen igen. Men bilresorna mellan hemma i Helsingborg och Kronoberg tog lite udden av det. Att få respons från publiken som sa att de fick skratta igen för första gången på 1,5 år var dock riktigt fint. Det kändes nästan som en samhällstjänst. Vi bidrog till ett andrum. Så det kändes väldigt bra att få avsluta turnén till sist och höra skrattsalvor igen. (Tänk jag att faktiskt lyckats spela två produktioner under två pandemiår, det känns lyxigt!). Men nu känner jag att det är annat som pockar på uppmärksamheten så jag vet faktiskt inte när jag kommer upp på scenen igen. 

     Sen har jag också börjat jobba lite mer med film. Både på jobbet där jag spelat in en del interna filmer och är programledare för liveshopping på ikea.se. Sen har jag spelat in nationaldagsfirande för Älmhults Kommun och framför allt så har jag ju spelat in ett gäng filmer av Städskolan för PT Professional. Det är min mosters mans företag där jag fick frågan att spela in en film, som helt plötsligt var åtta. Och även om jag inte är något städproffs (tro det eller ej), så är det roligt att spela in och få arbeta mer med filmer. Plus att jag faktiskt skrivit en låttext till min brors band. Om den kommer släppas? Tveksamt. Men kul och spännande och svårt. Jag hade faktiskt ett mål inför 2021, att jag skulle skriva en låt med text och musik. Så att lägga en text och sätta sångmelodi till den här var väl så nära jag kom. Men det vill jag göra mer framöver! JAG VILL SKRIVA!! 

 

Det absolut viktigaste det här året, och som även det är tack vare Josefine, är att jag har lärt mig att njuta av stunden. När jag äter god mat njuter jag riktigt mycket. När jag tar en promenad känner jag verkligen att det är skönt. Vill man vara klyschig kan man väl säga att jag fångar stunden ibland. Det ska jag verkligen fortsätta med. 

 

Andra "småsaker" som hänt under året: 

- Jag har varit hos ett medium. 

- Jag har gråtit på riktigt för första gången på kanske 10-15 år. 

- Jag har varit melloexpert i radio. 

- Jag har slutat med att käka tabletter varje dag. 

- Jag besökte Mallan i Österrike och hade några riktigt fina dagar där i somras. 

- Jag har tappat en tånagel och fått en ny. 

- Jag har tydligen firat Harry Styles 27års-dag...

- Jag har nu två nya tatueringar som betyder mycket. 

- Jag har ätit en jävla massa burrata. 

- Jag tror att jag fått nån typ av panikattack. 

- Jag har varit på spa två gånger. 

- Jag har blivit riktigt, riktigt överraskad för första gången i mitt liv. 

- Jag har lärt mig dricka kaffe (effekt av pandemin...).

- Jag har blivit med skägg. 

 

Dags att då utvärdera mina nyårsvisioner för 2021: 

 

Det gick bra fram tills tiden försvann. I våras kämpade jag mot mina benhinnor och gick till sjukgymnast och körde övningar och hela faderuttan. Det blev bättre och i somras var jag rätt duktig med träningen. Josefine och jag körde dagsutmaning där vi som mest gjorde 45 sit-ups, 45 rygglyft, 45 knäböjsupphopp och 45 armhävningar varje dag (när jag var i Österrike höll jag på att glömma det en dag och fick därför göra det på förfesten innan vi skulle ut på klubb, det var sådär kul). Det gav ju faktiskt resultat. Men sen kom revyn och en underliggande förkylning med rädsla att bli sjuk och då isolerad och stannade träningen. Så de senaste månaderna har inte varit lika bra. Och det märks ju direkt i måendet. När jag inte tränar har jag enklare att bli stressad. Men när jag har mycket att göra och blir stressad prioriterar jag bort träningen. Moment 22. Så visst, absolut steg framåt på det stora hela, men jag kan bättre. 

 

Jaha, och vad händer då i 2022? Jag vet ju egentligen inte alls vart livet tar mig, men om det går enligt plan borde det innebära föreläsande, mer kunskaper inom målning, en hel del konserter och föreställningar, massor med god mat och dricka och kanske kanske ett boende utomlands. I år så lade jag till en ny punkt på min bucket list - Bli sommerlier. Kanske blir jag det 2022? Det finns så mycket jag vill göra! Det har också blivit alldeles för lite poddande under 2021, så det vill jag göra mer. Jag vill spendera ännu mer tid med mina vänner, oavsett om de bor i Älmhult, Göteborg, Österrike, Falkenberg, Helsingborg eller var fan som helst. DET FINNS SÅ MYCKET JAG VILL GÖRA! Vad jag ska fokusera på då? Jo, mina nyårsvisioner blir de här: 

 

Jag ska hitta en bättre balans i mitt mående kopplat till stress. 

Kanske lite svårt att få ihop det med ovan stycke... Men precis därför behöver jag fortsätta jobba med det. Den här gas- och broms-tekniken är inte helt optimal. Gasa så mycket att jag måste tvärbromsa. Sen köra jättelångsamt ett tag innan det är dags att gasa igen... Nej, jag behöver hitta en bättre hastighet där det finns tid för allting ovan OCH min återhämtning. För även om hela livet förändrats under det gångna året så har inte jag gjort det på samma sätt. Jag är fortfarande den socialt introverta Felix som behöver återhämtning och egentid. Så det blir det fokus på. Och hur gör jag då det? Jo, ett sätt kan ju vara att...

 

Nu försöker jag vara lite mer konkret. Men jag vill sova bättre och vara mindre stressad. Samtidigt vill jag bygga muskler och ha bättre kondition. Så då behöver jag träna. Jag har nu bra redskap hemma till att styrketräna, jag har bra löpskor och jag vet en bra youtuber med roliga pass. Jag har faktiskt ingen anledning till att inte träna. Så nu kör vi. 

 

2021 - tack för allt. Du var bästa året i mitt liv, hittills. 

2022 - nu gör vi det här tillsammans. 

 

Men först - det finns två cream brulée kvar i kylen från nyårsafton. Och där kan de ju inte stå hur länge som helst :) 

Gott nytt år! (framför allt till dig stackars sate som läste allt det här...) 

 

/Felix