Tankar efter PRIDE
Kategori: Allmänt
Ja men då så, dags för årets andra inlägg. Den här bloggen uppdateras typ lika ofta som Jimmie Åkesson säger en sanning. Men den är ju bra att ha när man ska skriva av sig, och det ska jag göra nu.
I torsdags var jag en av två konferencierer för PRIDE Älmhult 2018. Mycket roligt uppdrag som visade sig skaka fram en del tankar och känslor hos mig. Det första som slog mig var att jag lyckades njuta hela kvällen. De senaste två veckorna har varit väldigt intensiva och inför torsdagen kändes det mest som något jag ville ha överstökat. På jobbet på eftermiddagen var jag galet nervös. Vi hade knappt ett manus, vi hade inte repat någonting, jag visste inte vad jag skulle ha på mig och allt det där. Men när jag väl var på plats blev jag ganska lugn. Visst har det hänt innan att jag lugnat ner mig inför en föreställning men det som var speciellt här var att jag verkligen var i nuet. Ni vet det där carpe fucking diem som står med kursiva bokstäver i reahyllan på Rusta? Typ där var jag...
Där var en fantastisk stämning, rolig publik och duktiga underhållare. Jag bara njöt. Att gå upp på scenen och presentera nästa nummer kändes helt naturligt. Det är jag faktiskt stolt över. Jag brukar alltid ha så lätt att sväva iväg i tankarna, framför allt när det är mycket annat runt omkring. Men nu var jag bara där och då, otroligt skönt. Jag ska göra mitt bästa för att kunna carpa den där diemet i sommar också när jag ska spela sommarlustspel i Ljungby.
Men dagen efter slogs jag av en tanke till. Jag har under ett par år velat vara konferencier för något större event, men har aldrig tänkt att det skulle kunna vara under PRIDE. Då skulle ju alla tro att jag var homosexuell.
Vi backar bandet ett till två år. Jag hade då sysslat med teater i ungefär tio år och länge blivit kallad bög ganska många gånger. I början var det ganska jobbigt, jag ville ju inte vara bög, det gick ju inte. Då kände jag oftast att jag behövde bevisa att jag inte var det, gärna lite extra tydligt så att alla verkligen skulle förstå. Sen kom perioden då jag började tveka på om jag var homosexuell. Inte för att jag känt attration av en man, men eftersom de rykten jag fick höra om mig själv sa det så kanske andra visste bättre? (Liten och ganska lost ni vet...). Så småningom insåg jag så smått att det inte vore fel om jag var bög, snarare tog jag det som en komplimang då stereotypen innebär att man är öppen, kreativ och visar känslor (och lyssnar på schlager), vilket jag gärna gör!
Men för ungefär ett år sedan började jag arbeta mer med mig själv tillsammans med min beteendevetare. Vi har faktiskt inte pratat om det här alls, tror inte ens jag nämnt det, men vi har pratat mycket om att jag ska förstå mitt rätta värde. Att jag ska vara stolt över mig själv och inte enbart värdera mina prestationer. Om jag skulle misslyckas med en uppgift på jobbet eller på scenen innebär inte det att jag är en dålig människa.
Detta har gjort att jag blivit mycket tryggare i mig själv. Visst är jag fortfarande en känslomänniska och kommer alltid ha min känslomässiga berg- och dalbana, men det är mer stabilt nu. Det som jag tänkt ganska länge har jag börjat leva efter också. "Livet handlar inte om att hitta sig själv, utan om att bygga sig själv med hjälp av erfarenheter" (sagt av en vis, men något övertänkande tonårs-Felix).
Men när jag helt plötsligt hade blivit tillfrågad att vara konferencier för PRIDE så tänkte jag inte ens på det här. För ett år sedan hade jag troligtvis inte vågat stå där för att alla skulle kunna tro att jag var homosexuell. Och skulle jag mot all förmodan stå där, skulle jag försökt skämta eller bevisa att jag visst är straight ändå. Men nu brydde jag mig faktiskt inte ett skvatt av vad andra skulle tro, jag tänkte inte ens på att jag inte brydde mig. För mig var det faktiskt bara helt naturligt att fira allas lika värde och att man ska få älska den man vill.
Jag vet inte vad rädslan från att vara homosexuell kom ifrån, troligtvis en rädsla för att vara annorlunda. Men nu bryr jag mig inte. Välkommen att tro att jag har vilken sexuell läggning du vill, om du nu skulle bry dig om det.
Jag vet vart jag står...
...och just nu står jag för att jag är lite stolt över mig själv.
/Felix
