LivetSomTeaterapa

Det var dags att inleda sista dagen. Min inställning var att satsa på att bara åka de roligaste backarna. Och jag hann allt förutom en liten slalombana på tid. När jag står i liften på vägen up börjar de plocka ihop den, typiskt. 

   Det märktes dock jag jag blivit säkrare och vågade mer. Jag trillade till exempel bara två gånger, som vanligt när jag bara stod där och glodde. Men, dagens största bedrift var att trilla UTAN att den bittra stockholmaren såg det! (Det mest troliga var ju att han åkt hem...). Den sämsta bedriften var nog att jag flera gånger återigen hamnade i blåa och röda backar totalt omedvetet, jag ville ju bara åka gröna den här dagen, men tro det eller ej så gick det bra att ta sig ner från dem med! Famlijen fick sig dock ett gott skratt när jag behövde staka mig i en röd backe för att det gick så sakta...för sååå fort vågade jag fortfarande inte åka. 

   Dagens andra wow-händelse var att jag vågade ta med mig mobilen ut i backen för att fota lite, så det finns inte många foton, med det finns i alla fall några! Men även om jag blivit säkrare på åkningen så står Tyra för veckans största utveckling. Jag blev omåkt av henne sisådär 13 gånger, bara den här dagen... 

   Sen när veckan var slut var det såklart dags att räkna blåmärken. Jag hade förvånansvärt få men det stora som jag sparat på mig sen den första dagen hade nu gått från blått till mer regnbågsfärgat. Det var inte så skönt. Men nu har det äntligen börjat lägga sig och min normala hudfärg har börjat tränga sig fram. 

   Veckans sista händelse blir att halka på parkeringen. Två gånger. På samma ställe. Aj. 

 

P.S. Gustavsbackens korglift i Lindvallen har 68 korgar... (Ja, jag var tvungen att räkna).

//Felix (som efter den här dagen hade 10 timmar i bil att vänta...)