Det som aldrig publicerades
Kategori: Allmänt
Tomtar, får och Céline Dion
Oavsett vad man anser om julen är det ändå traditionernas högtid. Varje år spenderar vi en hel månad åt att lyssna på julmusik, skämta om att man ska äta pepparkakor för att blir snäll, förstöra våra tänder med hjälp av polkagrisar, diskutera vad vi tycker om russin i lussekatterna, känna ångest över att man inte vet vad man ska köpa i julklapp, ha oerhört höga förväntningar på ens älskade reaktion när man ger hen den (enligt en själv) bästa julklappen någonsin och så vidare och så vidare... Listan kan göras otroligt lång.
Vi fyller mörkret med jul, för att när julen väl är över, vara så trötta på den att bara doften av Janssons frestelse gör att man börjar hulka. Och ändå är det så underbart. Ett julminne som betyder mycket för mig är från när jag var ett barn. Släkten var samlad på farmor och farfars gård i Bråthult. Jag var precis som alla andra barn livrädd för tomten samtidigt som jag var förväntansfull på vad jag skulle få i paket. Jag var nervös och lättlurad. Så pass lättlurad, att när tomten kommer in i vardagsrummet i huset med två stycken får (ja, det är faktiskt sant) som han berättar är hans nödplan när renarna strejkar för att dem inte fått tillräckligt med gröt, då köper jag det med hull och hår. Jag är tveksam till om jag ens funderade över fårens flygegenskaper, kan renar så kan får tänkte jag väl. Men troligtvis var jag väl mest häpen över att det faktiskt stod två får varsin sida om tomten där han satt och delade ut julklappar. Jag minns dock att jag var otroligt besviken över att ingen av dem hade en röd näsa, precis som Rudolf.
När jag noga tänker efter inser jag att det här faktiskt är mitt första julminne. Och jag inser samtidigt hur glad jag måste vara över att få ha ett sådant minne. Det är positivt lagt. Det är ingen olycka, ensamhet eller alkohol inblandad. Jag tror vi alla är medvetna om att det är alldeles för många som har negativa minnen från jul. Därför vill jag skicka ett stort tack till alla som på något sätt hjälper någon annan den här julen. Vi behöver varandra. Jag ska inte blanda in politik (oups, för sent...) i det här, men ALLA har rätt till att få känna värme under julen. Och alla andra dagar om året. Vi ska ta hand om varandra men får absolut inte glömma bort oss själva.
Jag förstår om ni är så trötta på julmusik så det står er upp i halsen. Men jag kan inte låta bli att citera en låt av Céline Dion: ”Don´t save it all for Christmas day, find a way, to give a little love everyday.” Vi kan bara vi vill. Nu njuter vi. Och förresten, god jul.
