Älmhults hattliv feat. saknaden av stress
Kategori: Allmänt
Jag är tillbaka! Det senaste inlägget stod ju Ingela för, för att vi hade idétorka och ville göra nått nytt. Så då lånade vi ut varandras bloggar.
Men nu är jag som sagt mig själv igen och ska idag diskutera hattlivet i Älmhult.
Jag är absolut inte känd, troligtvis ganska okänd. Folk brukar inte glo på mig mer än vad vanliga svenskar gör eller än när jag cyklar jättefort. Folk glor inte när jag har mössa eller keps. Men folk glor utav bara satan när jag har hatt.
Älmhult är ingen stor by, de flesta vet vilka de flesta är, men ingen kunde nog någonsin ana att någon i byn skulle ha hatt på sig!
Därför blev det igår, när både jag och Lisa gick genom byn i varsin hatt, troligtvis Älmhults största händelse detta år. Det är sjukt hur speciellt det är.
Och jag förstår inte varför? Är hatten en symbol för något jag inte förstått? Är det snobbigt? Eller är det bara att det sticker ut så otroligt mycket i en liten by där alla ser likadana ut?
Jag gillar Älmhult, men det här är lite roligt. Därför fortsätter jag att reta älmhultsborna med att ha på mig hatt oftare. Fler hattar åt folket! Fler hattar i Älmhult! (Finns det något parti som har den frågan i sitt valmanifest?)
Nä, nog om det.
På måndag börjar jag jobba. Åh, vad jag saknar stress. Det är så extremt tråkigt att bara gå runt här hemma och skrota. Försöker underhålla mig med husmålning, körkortsplugg, planering av helgens resa, tv-serier, letande av revy-material (ouups) och allmänt plockande med a-kassor och sånt krångel. Men ändå saknar jag rutiner och stress. Det ska bli så kul att börja jobba!
Vi höres!
//Felix
